I öknen med Nordiska klubben

Så här vackert kan det vara i öknen. Oaserna lyser upp det sandfärgade med sina gröna blad. Bakom ratten i den där silverfärgade bilen sitter vår ökenguide Helmut aus Deutschland. Han var sehr gut men lite väl bestämd mot oss nybörjare. 

"Hållen sie bitte between 60 und 70 km/h wenn das sand sind zu hard und stutzig, denn känner sie nichts"

Vi stannade till på flera platser som var intressanta. Här vid första stoppet kunde vi se mängder av fossiler efter de vattenlevande djur som fanns här för miljoner år sedan. Vår kollega Lottis som hade vaknat på felsägarsidan letade förtvivlat efter stofiler.

David frossade bland förstenade djur och skal. Men plötsligt ljöd Helmuts specialbeställda ökentuta och då gällde det min själ att sno sig till bilen. Ibland knäpptes bilbältena tom i flykten. 

Åsa fann dessa frukter vars frön skramlade som marackas. Hade det inte varit för den Tyska ivern hade vår bil översvämmats av dessa naturliga skrammelinstrument.

 Att klättra och kana på sanddynorna var uppskattat av barnen.

Härligt med närkontakt i öknen. När kamelerna (ja, jag vet att de heter Dromedarer i men här i Saudi säger man rätt och slätt kameler till allt oberoende antal pucklar)  bestämde sig för att passera "vägen" så fick man vackert vänta. Dessa djur utstrålar ett lugn som inte går att beskriva.

 Vid lunchen deltog kamelerna med stor nyfikenhet. 

Här poserar David med sin kompis Thea. Thea övernattade hos David natten till Ökenutflykten och blev därmed Davids första övernattningsgäst. Precis bakom barnen stupar berget rakt ner ca 400 meter så det var en ganska skraj fotograf som tog bilden.

 Beduinbensinstation.

 Den missade visst dessa grabbar som fick putta sin egen taxi hela vägen till nästa bensinstation.

 På väg till slutdestinationen fick vi syn på detta klotter, man kan alltså även här!

Kaffe på golfklubben sedan hem i kolmörk kväll.