Som en tavla är öknen då vattnet efter många dagars regnande sugs ned. Vacker att se och skön att köra på.
Nja, nästan överallt var det torrt. Vår kära tyske guide lyckades hitta en plats som ännu ej hade tömts från regnvatten. Där satte han sin stora, tunga bil och plötsligt var det den som började sugas ned, slurp.
En timmes grävande, plockande av torra växter, uppmuntrande ord till tysken och uppvärmningsövningar föregick själva kraftprovet. 2,5 ton bil skulle dragas upp ur dyigt hål. Bensinångorna från den högt varvade bilen blandades av testosteronångorna från 9 hårt arbetande män. Känslan när marken släppte taget om bilen var euforisk.
Mysfika vid något som kallades "Faisahls finger". Det är så stort och fridfullt där ute i stenöknen.
Ja, där är det där fingret.
En stolt fossilletare visar upp sin egenhittade saudidiamant.
Ja just det, fingret. Nu har du som har läst det här inlägget sett det från tre håll så nu behöver du inte själv åka dit och titta.
Ibland går barnen in i bilarna och pysslar lite granna. Många av bilarna är så stora så att det känns som att gå in i ett vardagsrum. Ser ni snabba pärlan i förgrunden, snygg som en utvilad kamel i motljus!
Ehhhhh, fingret igen! Det är liksom lite "been there done that".
På hemvägen bjöds det på fantastiska vyer. När solen gick ner så speglades den mot bergen där i bakgrunden på ett otroligt mäktigt sätt.
En perfekt eftermiddag med en god blandning av äventyr och skönhet.
En vy som med all säkerhet kommer att lyftas fram ur minnenas arkiv då dagarna känns grå.